måndag den 28:e apr 2014

Vår vecka på sjukhuset:

Vi sökte ju upp sjukvården igen efter att vår minsta dotter fortfarande inte blivit bra av sin förkylning, snarare sämre m väsande o ansträngd utandning.
Och mycket riktigt; när vi kom dit så såg man att hon gått ner liiitegrann i vikt, hade feber o de ansåg att hennes andning inte var den mest perfekta. Och m tanke på hennes sämre aptit så tydde detta såklart på något virus.
Så vi blev inlagda på stört!

De började direkt m att låta henne inandas ånga av syrgas, natriumklorid o adrenalin - vilka löser upp slem o vidgar luftrören. Väl på vårt rum kopplade man till en syresättningsmätare på hennes lilla fot. Natten spenderades på detta rum, och morgonen efter kunde de ta ett slemprov för att kolla vad det var för virus - och ja tyvärr; det var RS-virus....

Torsdagen fortsätter i samma visa; inandningar, kollar syresättningen, ammar....
På kvällen så tar de ett blodprov för att kolla hur koldioxidvärdet i kroppen ligger på. Syresättningen har hela tiden varit perfekt; pendlat mellan 86-100% beroende på om hon sov djupt eller var vaken. Men själva koldioxiden som ska ut ur kroppen mätte ju inte denna apparat utan fick fastställas mha blodprov. Och det var inte bra....

Helt plötsligt dyker en läkare upp, lyssnar på lillans bröstkorg länge... och kläcker ur sig att vi måste röntga hennes lungor för att se hur de mår egentligen, o sen ska hon kalla dit en hjärtspecialist då hon också hör ett blåsljud på hjärtat (whaaaat?!... o_O), och sen pga det dåliga koldioxidvärdet skulle de koppla upp henne t en hjälpandningsmaskin som kallas för CPAP - så att hon inte skulle behöva "kämpa" så mycket m andningen. Och eftersom de inte riktigt visste hur illa det kunde gå, så satte läkaren även ett amningsstopp då amningen tog så mycket energi från henne. Den enda tillförelsen av mat fick i sådana fall vara genom en sond i näsan (så även denna fixades). 

Röntgen av lungorna visade mycket riktigt att det var en infektion som satt sig rejält där, men inget mer än RS-viruset, så hon slapp därmed en ev. antibiotikakur.
Ultraljudet på hjärtat konstaterade ett hål mellan de två kamrarna. Dock kunde inte hjärtspecialisten se exakt vart hålet satt; om det satt i muskulaturen eller i bindväven. Detta ska undersökas vid ett nytt ultraljud om drygt 1 vecka.

Efter att denna cirkusen lagt sig vid midnatt m ett stort gäng apparaturer o slangar o en massa pipljud som varnade hit o dit, kunde jag äntligen lägga mig o sova en stund. Men efter bara 2 timmar väckte de mig o jag fick hoppa i kläderna o plocka ihop våra saker - lillan hade blivit sämre....
De rullar upp henne t Neo-avdelningen där hon får ligga i en öppen kuvös. CPAPen hjälper henne fortfarande men de har lagt t en funktion; BiPAP, som utöver konstant syretillförsel också puffar in extra syre. Väl på avdelningen så ger de henne också kortison o Ventoline som ska hjälpa henne ytterligare i lungorna. Nu har man även satt ett mat-stopp till henne, o låter henne enbart få glukosdropp - värsta scenariot i detta skede är att man måste intubera henne o låta oss åka iväg t Linköping om hon inte svarade på kortison-ventoline-behandlingen...! 
Behöver jag säga att jag inte vågade gå ifrån henne o lägga mig i mitt rum, utan stannade kvar där i övervakningsrummet o blundade till i en fåtölj istället...!?... o_O
En timme senare vaknar jag till (kl. är nu ca 05) o de har tagit ett nytt koldioxidtest - o det har gått ner några enheter, puuuuh!

Denna fredagen fortsätter m att man kollar hennes värden regelbundet o ger henne inandningar av medicinen. Värdena både stiger o sänks, men aldrig så att det blir lika farligt som tidigare eller så bra att vi får rulla ner t barnavdelningen igen...


Här kan ni se att man har kopplat på en syresättningsmätare på lillans ena fot, o fixerat den m en liten bit bandage.


Lördag o det är Påskafton. Får beskedet att maken insjuknat i magsjuka under natten... så det vår stora dotter spydde upp på torsdagsmorgonen var dessvärre inte RS-virus-slem utan ja...magsjuka... -_-
Och dessvärre hade maken hunnit besöka oss kvällen innan påskaftonen... skulle även jag drabbas?
Påskaftonen fortsätter som dagen innan; regelbundna tester o inandningar, o jag får nu försöka amma henne, vilket går relativt bra - hennes krafter är fortfarande inte på topp o hon orkar inte få i sig ett helt mål ännu utan vi får pumpa ur o tillsätta genom sonden.

Påskdagen. Jag vaknar tidigt på morgonen o efter nån timme så känner jag att ett illamående är på väg - lade ihop ett å ett och förstod att magsjukan högst sannolikt börjat men försökte tränga bort detta i tankarna.. hade verkligen inte tid att ligga där sjuk utan ville vara m min dotter o vara m hela tiden under alla steg m inhalationer, provtagningar o diverse blöjvägningar..! Men tyvärr fick jag inse fakta o ganska snart låg jag på mitt rum o mådde jättedåligt.....
Men det jag kunde göra var att fortsätta att pumpa ut bröstmjölk så att lillan kunde få mina antikroppar o den näring hon behöver för att bli stark igen!
Under dagen kommer personalen in o "rapporterar" hur hon mår, o alla prover visar på en klar förbättring - såpass att de vågar testa koppla bort BiPAP-funktionen o snart även CPAPen! Och det fungerar jättebra, lillans kropp orkar att syresätta sig samt få ut koldioxiden effektivt.

På måndag morgon får vi äntligen komma ner t Barnavdelningen igen! Promenaden ner dit tar all energi från mig så jag spenderar dagen i sängen o knaprar i mig mariekex o slurpar jordgubbssaft, medans jag ammar lillan o personalen fortsätter att ge henne inhalationer. Nu går det allt bättre o bättre, men pga min magsjuka så har min mjölkproduktion minskat radikalt så vi får amningsväga lillan för att se hur mycket hon egentligen får i sig - vilket visade på väldigt få millilitrar... vi får komplettera m mjölkersättning genom sonden.

Tisdagen går betydligt bättre. Min kropp har mer eller mindre återställt sig efter magsjukan o lillan får i sig allt mer å mer, o vi behöver knappt mjölkersättningen längre. Rossligheten i hennes lungor är mer eller mindre borta, hon hostar o rosslar bara när hon fått sin inhalation, o hennes koldioxidvärde är jättebra.  Dock vill läkarna behålla oss nån dag till innan de vågar skicka hem oss.

På morgonronden på onsdagen får vi klartecken av läkaren att vi kan få åka hem under dagen! Och gissa vem som ringde hem t maken på direkten o bad honom sätta sig i bilen o hämta oss illa kvickt?!  En tur förbi apoteket bara för att hämta liknande inhalationsmedicin tills hon blivit av m samtliga symtom på förkylningen/RS-infektionen.


* * *


Jag har förstått nu såhär i efterhand att jag var i ett chocktillstånd i flera dagar efter att hela cirkusen drog igång där på torsdagskvällen... all information de tilldelade mig fastnade liksom inte... efter typ en kvart fick jag fråga vad de hade sagt egentligen... o igen... o igen...  Det var först när allt började bli bra o vi hade fått återkomma ner t Barnavdelningen som deras informationer fastnade o jag mindes det även efter en kvart..! 
Jätteläskigt att man kan reagera så, men jag gissar att det är ett sätt för kroppen att skydda sig mot jobbiga situationer o för att ta sig igenom det hela..

Nu mår vi alla bara bra. Det är riktigt skönt att vara hemma o få vara m sin familj!!
Jag vill åter igen tacka all personal som tog hand om oss, de var alla såå himla härliga o superduktiga o mycket stöttande!! Vi uppskattar er alla nåt så oootroligt mycket!! TACK!!


* * * * *







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:

Kommentar: