måndag den 4:e jun 2012

It has happened!!

För några månader sen kände jag mig verkligen som en misslyckad mamma; när lillan var ledsen o jag kunde inte av någon anledning trösta henne (typ när jag var tvungen att gå på "damernas o pudra näsan"...man måste ju faktiskt ibland gå iväg o göra sitt så att säga... ;p). 
Jag försökte prata m henne o sjunga för henne "på håll", men det gick inte...

Kände mig verkligen som en så dålig mamma; "en bra mamma ska ju kunna trösta sitt barn..!!".
Pratade m BVC-sköterskan för jag trodde att det var något som jag gjorde fel, men nej. 
Jag gjorde allt rätt. Faktiskt!

Förklaringen jag fick var att bebisar i den åldern kan bli ledsna för allt möjligt; att de är hungriga, att de är pruttiga o gasiga i magen, eller helt enkelt inte vet om varför utan bara ÄR ledsen för sakens skull.. o i början låter deras gråt samma oavsett orsak, för de vet inte själva hur de ska förmedla de olika känslorna.
Och som mamma kan man faktiskt inte trösta ett par månaders gammal bebis "på håll". BVC-sköterskans tips var att när man var i den situationen o att ens lilla bebis var otröstligt o man inte kunde komma ifrån av någon anledning; att man får helt enkelt fortsätta o fortsätta o fortsätta att prata o sjunga för dom. Till slut händer det; att de känner igen sin mammas röst o blir lugn o glad igen utan att se sin mamma.

Och det har det gjort nu!!

Igår när jag duschade hade jag lillan utanför duschdörren i badrummet i sin babysitter. I början var hon fullt upptagen m att kika in sin leksak o var supernöjd. Till slut tröttnade hon o började att gnälla lite. Och där stod jag m schampolödder i hela huvudet... "Åh neeeej, inte nu... o_O" var min första tanke, o började sjunga såsom jag gjort ett X antal ggr tidigare.

Och vad händer?

Jo lillan blir helt tyst o börjar sen jollra lite!!  ^_^
När jag är klar o virat in mig i en handduk trippar jag fram t lillan, fortfarande sjungandes, så är det en överlycklig liten tös jag ser där i babysittern!!  ^_^

ÄNTLIGEN känner hon igen min röst "på håll" o känner sig trygg o glad fastän jag inte är i närheten. Det förenklar ju hela ens vardag radikalt; bara att laga mat till exempel; nu kan hon ligga i sitt babygym i vardagsrummet o jag kan stå i köket o fixa lite käk (vi har öppen planlösning så dessa två rum är egentligen som ett stort..!), o skulle hon "kinka ihop" så kan jag ju bara börja sjunga lite för henne!!  ^_^

Så alla ni andra som också har spädbarn som är kinkiga o ledsna när ni inte är i närheten; ge inte upp!! Det blir bättre snart!!  ^_^


* * * * *







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:

Kommentar: