lördag den 17:e dec 2011

Omtumlande dag o glatt besked :)

Var på rutinkontroll häromdan hos barnmorskan.
Ja ni vet; mäta magen, väga sig, kolla järnvärdena o lyssna på bebisens hjärtljud.

Åkte dit o skulle göra allt det här, o när vi kommer till momentet att lyssna på hjärtljuden så vill barnmorskan (som för övrigt inte var min ordinarie BM, som var ledig just denna dag) "att jag ska ligga ner en stund till o att vi gör om mätningen om några minuter igen" o frågar om hur jag mår egentligen.
Jag observerar att hon inte visar mig monitorn på hjärtljudenssiffrorna, men tänker först att det är kanske nåt just denna barnmorskan inte gör, alla har ju olika rutiner... Men sen kommer nästa tanke; varför visar hon mig inte monitorn, nåt är fel....!!..  o_O
Vi pratar lite kring hur min vardag är o hon gör sen om mätningen liten stund senare, men visar inte heller denna gången monitorn.. Jag frågar försiktigt vad hjärtljuden ligger på o hon svarar att "ja... de ligger liiiite högt, kring 160-190..." o sätter sig vid datorn o börjar knappa lite, tar upp luren o ringer. Berättar för mig att hon vill ha en andra bedömning/mätning o vill att jag beger mig till förlossningen där de kan koppla upp CTG under en längre stund för att se om hjärtljuden håller sig så högt hela tiden eller om det är enstaka tillfällen.

Efter stund ankommer jag till förlossningen där jag möts upp av min älskade make.
Jag läggs in på ett undersökningsrum o får remmarna fastspänt på magen o mätningen börjar.
Siffrorna varierar hela tiden, men ligger nu bättre än hos barnmorskan, generellt kring 140-160. De vill dock att jag återkommer senare under eftermiddagen för att göra en ytterligare mätning.
Snacka om att tankarna snurrar omkring i bollen på en....
Tänk om bebisen mår skit därinne i magen? Är den stressad o varför? Vad kan jag göra för att få den må bra? Finns det en risk att de måste göra kejsarsnitt o plocka ut h*n redan nu??
o_O

Men mätningen på eftermiddagen var huuur bra som helst. Då låg hjärtljuden på 140-150. Det var riktigt skönt o se!!  ^_^

Har pratat m min arbetsgivare att få gå hem tidigare, för jag känner mig ju så oerhört trött o utmattad pga graviditeten. Jag älskar att vara på jobbet o särskilt i denna butiken, men att springa omkring o finnas där behovet finns, o göra allt i samma speedad fart (för ja, sån är jag, att jobba snabbt o effektivt är min grej. Att slöa är inte my cop of tea, o stör mig big time på folk som gör det inom branschen... ;p
Så just nu stör jag mig på mig själv faktiskt, haha! ;p). 
 
Men nu finns alltså inte orken att kuta omkring som en duracellkanin. Man bär ju på ett X antal extra kilon o har en annan människas välmående att tänka på nu. 
Har ansökt om gravidtetspenning hos försäkringskassan, men eftersom jag inte hade en tanke på att gå ner i tid eller att gå hem tidigare - graviditeten har ju varit hittills rätt så smärtfri; att vara gravid är ju piece of cake liksom ;p tills nu.. det är ju nu som bebisen växer som ogräs, trycker på lungorna, blir stressad av min stress, foglossningar o sammandragningar som känns av..
Men att få grav.penning av FK är dessvärre inte en självklarhet har jag förstått, de har först o främst en handläggningstid på upp till 30 dagar o bryr sig alltså inte alls om när man önskar få gå hem... det kan ju faktiskt vara så illa att jag hinner föda innan de ens har tittat på mitt ärende...(!)  :(

Men nu hade jag o bossen alltså en snack o hon gav mig ett så härligt glädjande besked att "vi fixar detta"; så jag ska få gå hem på mammaledigheten nästa helg!! YAY!!  ^_^
Fällde en tår av lättnad när jag fick höra detta!! Så skönt att få denna extra tiden att få varva ner o få krafter till att klara av förlossningen. Själva förlossningen i sig är jag inte alls orolig över, för jag har insett att jag kommer ha ont som fasen, men sen är ju frågan hur man rent psykiskt klarar av det, o är man trött o utmattad o har noll krafter så klarar man förmodligen av det sämre... Och det är just detta jag har varit rädd o stressad utav.
Men nu jag som tur är en förstående boss som förstått detta, fastän jag dagligen sagt att jag mått bra - för det har jag ju gjort; jag har ju varit på jobbet där jag älskar att vara! :p 

Men nu när jag fått detta glädjebesked så kommer onda tankar till mig - kommer mina kollegor klara sig utan mig i teamet?? o_O Nu kommer ju de få jobba arslet av sig....!  o_O
Men så ska o får jag inte tänka - bebisens o mitt egna välmående är prio ett nu! En stressad o utmattad mamma o bebis är direkt obra. 
Så bort bort, onda tankar!!

* * * * *



12:44 lördag 17:e dec 2011 | Permalink Kommentarer (0) Inlänkar




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:

Kommentar: