Panikattack!

Japp, jag fick en panikattack igår kväll...

Jag har sedan jag varit liten alltid varit himla fascinerad av åska o blixtar, men på äldre da'r så har man ju insett vad detta fenomen faktiskt innebär o farorna som kan tillkomma... (ja, jag har blivit lite småkinkig..  ^_^).

Och igår kväll så drog det över ett hejdundrandes oväder plötsligt bara sådär när vi var o hälsade på ett par goda vänner. Och detta ovädret höll dessvärre i sig när vi skulle köra hemåt. Och jag körde hemåt, älsklingen hade tagit nån öl för jag ville inte dricka nån alkohol - måste ju vara snygg i bröllopsklänningen ni vet...  ^_^

Och herrejissanes va det blixtrade...... o varenda gång det lös upp på himlen knep jag hårdare o hårdare om ratten, o klumpen i magen blev allt större o större. Kulmen kom sen när en av blixtarna slog ner i en radiomast (för helt plötsligt blev det tyst i bilen o bara ett surr kom ut ur högtalarna) - då fick jag börja kämpa m gråten o andningen. Till slut fick jag köra av för jag kunde varken se hur jag skulle köra eller knappt ens vrida ratten pga alla stickningar o kramper jag hade i armarna o händerna... Panikattacken var ett faktum!  o_O

Älsklingen var hur söt som helst - han försökte lugna mig o prata m mig så att jag inte fokuserade på det som sken upp på himlen titt som tätt, att jag istället skulle kika på vägen o de andra bilarna...men det va ju inte enkelt för honom just då när radiomasten slogs ut... då var det bara att hålla om mig o sen hjälpa mig ratta bilen rätt o se t att jag fick stopp på bilen, o sen ut ur bilen o ge mig en stor härlig o lugn kram...

Guud va jag älskar den karlen!! Vad skulle jag göra utan honom?! Han är världsbäst!!

~ ~ ~