Jag är ju fortfarande ganska snuvig o hostig efter flunsan som jag drabbades utav i veckan som gick. Så igår på jobbet fortsatte såklart hostandet. ^o^
MItt i ett litet hostanfall lyckas jag på nåt vänster att svälja i fel strupe, vilket leder t att jag börjar hosta som en tok - o jag får ingen luft!!! >paniiiiik!!<
Jag rusar ut t hallen där jag vet att en kollega befinner sig, o försöker pipa fram att hon ska banka mig i ryggen.. o det tar en stund innan hon fattar (då jag ju knappt kan prata av det fruktansvärda hostanfallet...) - till slut tar hon i ordentligt, o jag får äntligen luft i lungorna.... o_O
Det jag känner som är det mest skrämmande: vad hade hänt om jag hade varit ensam??! Då hade jag ju inte haft nån som bankat mig i ryggen.. O_o
O i den situationen jag o min älskling befinner oss i så har vi många sådana ensamma tillfällen (!!) Vi bara måååste få jobb på samma ort nu... Dels pga denna ruskiga incident men i synnerhet för att vi saknar o längtar efter varandra!!
"Kärlek föds ur glädjen att se på varandra,
får näring ur behovet av att vara tillsammans
och
fulländas av det omöjliga i att vara åtskilda."
Älskar dig bubben!!!
usch, det lät läskigt! Hoppas ni snart kan vara tillsammans varje dag :) kraam!
nej usch vad läskigt att inte få luft sådär!!!! hoppas ni snart får jobb på samma ort. vart är det han jobbar nu?